Gott nytt år. Min och kattens historia.

Det kanske inte syns på den här bilden men min katt sonny är en avancerad skurk. En tjuv. Allt började när han var ca 10 veckor. Han hoppade upp på diskbänken och stal en russinfralla. Han bet hål på påsen och åt upp halva på mindre än en minut. Sen dess är han en mer och mer slipad bandit.

Varje dag och natt hittar han nåt nytt. Klassikern är att han hoppar in i kylskåpet varje gång jag öppnar det. Oftast hinner han dra ut flera bitar skinka.

Ibland öppnar han nån kökslucka och snor saker.

I hallgarderoben förvarar jsg smutstvätten. Den dörren öppnade han varje natt och drog ut diverse pinsam tvätt i hallen. Den dörren har en massa tejp nu.

Ibland förstår jag inte hur han lyckas.

Men rolig är han! Det gillas.

-----------

Snart är tolvslaget här och det är bara katten och jag här. Inget sällskap, ingen mat, ingen champagne.  Ingenting. Jag står i morgonrock på balkongen och ser på raketregnet och hoppas att ingen ser mig i morgonrocken med håret åt alla håll, osminkad och med stressexem i hela fejjan.

Jag bor i munkfors och är så jävla ensam. Har aldrig blivit inbjuden till nån på varken nyår, midsommar eller ja vad fan det nu heter när folk äter kräftor och festar. Nej alltid ensam. Alltid.

Min enda vän i munkfors är pappa. Han hälsar på mig så mycket han kan.

Att jag har bett kommunpsykiatrin tilldela medicin två ggr per vecka beror inte på att jag är rädd att jag tar en överdos.

Nej sanningen är att den att den halvminut de står i dörren två ggr per vecka är ett desperat sätt för mig att känna mig mindre jävla ensam. Det är sant.

Jag sitter flera dar i lägenheten utan att gå ut för jag har inget att göra.

Så är det. Så känns det.

Nu ska jag snart smyga ut på balkongen och se lite raketer och hoppas att ingen ser mig i morgonrock och foppatofflor.

Skål

Hej

Gamla året snart ute och ett trist avslut.

Under alla mina år som myndig har jag varit ensam på nyår. Det är aldrig nån som bjuder in mig att fira. Verkligen aldrig.

När jag gick i skolan var det samma sak. Hela klassen blev bjuden. Alla utom jag. Det gjorde ont då och lika ont nu. Förr gjorde det ont för att jag var ett barn. Nu gör det ont eftersom man väldigt direkt ser vad man inte bjudits in till via direkta medier som t.ex facebook. 

Idag fyllde morbror år. Det visste jag för att mamma sa det igår. Vad jag däremot inte fick veta var att pappa skulle åka dit men att jag inte fick frågan om jag ville åka med. Jag skrev till pappa att jag var besviken. Istället för att svara så tar han omvägar via mamma så att hon håller på att smsa mig. Sen skriver hon att en av mina bröder tyvärr var sjuk igår när pappa åkte. Jaha vad fan rör det mig. Han visste åtminstone att pappa skulle in. Det visste inte jag. Frisk eller sjuk så var jag chanslös. Sen kom nästa grej. Mamma sa att pappa inte hade råd med bensin och att DET skulle vara orsaken.  Det är bara några kilometer extra för honom och OM han sagt nåt så kunde jag ha betalat bensin.

En av de andra bröderna blev väldigt upprörd när han idag fick höra om orsaken till att jag inte kom. Han är autist och skrev att om han vetat tidigare så hade han av kärlek till mig betalat resa med endera pappa eller buss.

Nu är det 364 dar kvar till morbrors nästa födelsedag. Och han fyllde jämnt. 50 år.

När jag i våras fyllde år så fick jag varken fest eller tårta. Den enda som ordnade det närmaste till tårta var samma broder som av samma kärlek bjöd ut mig på fika.

Slutet på detta år verkar bli ett trist och besviket slut. Som om det inte räckte att jag låg inne på psyk i somras i nästan tre månader. Vi är sju personer i familjen och under den långa perioden hälsade bara en familjemedlem på mig. Och det var inte så ofta som jag önskat. Bara två gånger. Bättre såklart än inget alls men när jag verkligen behövde min familj så fanns de inte där.

Gott nytt år...

Diagnoser som vapen

Jag har många gånger hört folk skälla på andra med diagnoser som vapen.

"Jävla kioskmongo"
"är du helt jävla retarded (=efterbliven)" "jävla cp"  

Ja jag har som sagt hört det många gånger förr och blivit illa berörd men allt för sällan reagerat.

Precis som många andra så har jag nog liksom tänkt att jag själv redan har nog med problem än att hoppa i vattnet och strida för vad som repeteras i varje generation.

Ja så VAR det förr men så ändrades något för en tid sen....     
....det blev personligt.

Nära anhöriga som borde älska och respektera mig har sagt saker som

"jag har svalt all din skit i flera år eftersom jag vet att du har borderline men...."

"Bara för att du är bipolär så betyder inte det att vi har råd att åka till psyk så fort du blir inlagd" (jag låg inne nästan tre månader i somras med denna återkommande ursäkt)

"Jag vet att du har aspergers eller vad fan det heter men du måste fan förstå.... "

Ja det blev som sagt personligt. Det fick mig att tänka! Ska det behöva bli personligt för att folk ska reagera???! Om vi vill vara med och förbättra ett samhälle så kan vi inte hoppas på att alla andra ska reagera.

Vi måste reagera själva!

Bilen framför har en förare som troligen är full men allt för få reagerar och agerar! 

Grannfrun misshandlas varje kväll men vem orkar bry sig. Höj ljudet på tv'n istället.

En jämnårig till dig mobbas i skolan och tar sitt liv eftersom folk som de flesta aldrig stod upp i rädslan att själv bli utstött.

Den gravida tonåringen kallas hora och slampa men du vet att hon blev våldtagen på en fest ni båda gick på. Ingen förälder visste så du låter hellre folk fortsätta kalla henne hora och slampa ön att säga sanningen och riskera utegångsförbud. 

"Jag är verkligen inte rasist men...."

Reagera och agera på saken snälla!

P.s. dela gärna detta inlägg om du vill. :)

Slå ett slag för svinto

Läs och dela gärnare detta inlägg.

Jag heter Sarah och är 26 år. Ungdom alltså. 

De flesta ungdomar vet inte vad svinto är. Nu tycker jag det är dags att läxa upp dem!  ;)

Många undomar köper dyra sprayer som man helst inte ska andas in. Sprayer som ska göra rent kastruller och annat. Men läxa, läxa till er ungdomar! Ge svinto en chans. En förpackning är asbillig och räcker aslänge. Förutom grytor och kastruller och bestick m.m i ett kök så har jag använt det till så mycket annat.

Jag vill dela med mig av mina tips.

1. Om du har skor med sulor som en gång var vita så gnugga sulorna under kranen med svinto. De blir garanterat vita. Komplettera gärna med att köpa nya vita skosnören så ser hela skon bättre ut. :) 

2. Kristallkronor med prismor gör man rent genom att försiktigt gnugga med svinto i en och samma riktning.

3. Spisfläkt som är solkig blir skitfin ned svinto. Spisen samma sak och micron med allt snusk blir skitfin.

4. Halsband och andra smycken kan man göra rent om man gnuggar försiktigt.

5.Det som bränts fast i en kastrull eller nåt grejar svinto också.

6. Typ allt i hemmet från tak till golv kan göras rent. Glöm inte de snuskiga handtagen hemma förresten eller allt snusk i badrummet. Och glöm inte att dela detta vidare så fler ungdomar får mitt tips.

P.s. Fuck vad sur jag var när jag jobbade i england och inte svinto fanns. Hehe

Chase this race - min fina brors band

http://www.youtube.com/watch?v=euhQapPhe-Q&feature=youtube_gdata_player

Seriöst gott folk. Ni missar verkligen något om ni inte lyssnar på min bror. Han skriver allt själv. Sååååå duktig! Säkert känd inom en snar framtid. :)

Han är världens finaste lillebror.

Om ni gillar hans musik så dela gärna vidare. Han finns på spotify om man söker på "chasethisrace".

Lika barn leka bäst

Vi träffades båda via psyk och kom snabbt fram till att vi hade många likheter. Problem. Beroenden. Båda är vi lika härligt störda och tur är väl det. Då är man inte ensam.

Till vänster är hon med pistol på grillfest. Till höger är jag för åtta veckor sen hemma hos pappa när vi grillade och siktade in ett gevär.

Tänk att man kan vara så himla lika! ;)

Snigel-trög doktor - ett inlägg om EDS, EHLERS DANLOS SYNDROM

För några år sen fick jag diagnosen EDS, ehlers danlos med hypermobilitet och vissa undantag som kan ses i den klassiska typen. I många år var jag feldiagnostiserad som en patient med fibromyalgi plus artros. Sjukgymnastik funkade inte alls. Jag blev sämre och fick rullator! Herre gud....

Nu har jag sen snart ett år inte längre rullator men jag har problem med sjukt mycket kronisk värk.

Tröga doktor snigel vill nu ta bort tramadol som är ett narkotikaklassat smärtstillande medel. Jag förstår inte HUR jag ska orka leva utan den! Ja jag erkänner - visst är jag beroende av den MEN det tycker jag det är värt eftersom jag UTAN den blir våldsamt deprimerad pga sömnbrist till följd av extrem värk!

Tröga doktor snigel förstår inte att livet UTAN dem ser ut så här:

- jag åker in och ut från psyk pga depression efter för lite sömn pga all Jävla värk!

- mitt hem förfaller när jag varken orkar städa eller tvätta.

- jag orkar inte med varken mig själv eller andra. Allt liksom irriterar mig.

- jag mår illa så jag får ångest.

- jag tar till annat för att döva.

- jag isolerar mig i min lägenhet.

- jag orkar inte handla

- jag pallar inte att umgås med vänner.

- jag säger och gör saker jag får ångra dyrt som tyvärr har lett till förlorade vänner och kraschade förhållanden.

Ja som ni ser. Utan tramadol - inget värdigt liv.....

Jag blir dyster bara av tanken på att han ska ta bort den....

Var och varannan natt får jag mata rätt axeln som jag sovit på så den gått ut led = smärta. Jag har handledsstöd, fotledsstöd, knäledsstöd, nackstöd, kryckor, värmefilt, duschpall, glidlakan, enkel sax, burköppnare och en massa andra hjälpmedel.

Ska försöka ordna ryggkorsett via ortopeden pga kronisk ryggvärk med försvagade muskler.

Ett liv utan tramadol - nej tack tröga herr doktor snigel! Låt mig få leva hellre än överleva.

Snälla "skriv under" med en kommentar om du står på min sida i detta. Speciellt om du har EDS. Min doktor vet ju bara vad som står i papprena - han vet INTE hur det är att leva med det.....

Tack på förhand till de som skriver nåt.

P.s. Snälla dela detta på t.ex facebook för att samla "underskrifter". Det vore guld.

Road och oroad - en presentation

Jag är nog ganska lättroad :)

Skrattar åt folk som säger att de ska ut och pöka när de egentligen menar röka, men har lite problem med uttalet. Skrattar åt skämt i stil med "katt åt honung - fick biverkningar" eller "katt åt gitarr - blev stämd".

Roas över sköna bilder på instagram eller klyftiga ord i wordfeud. Löjliga rubriker på aftonbladet och folk med katt i koppel (vem rastar vem?).

Orosbiten är lång. Jag oroas över det mesta. Bristande hygien, spisen,  dörrlåsen, brandlarmet och folk jag tycker förföljer eller iaktar mig för mycket och för ofta. Jag oroas över ekonomin och hur katten mår. Hur mina vänner har det och om grannarna festar eller bråkar. Jag oroar mig för hälsan och för sömnen. Mardrömmar och missförstånd. Jag oroar mig för att inte räcka till eller för att missa bussen. Oroar mig för att lova för mycket eller att jag typ en dag ska bli helt knäpp och klä av mig naken bland folk eller göra nån fysiskt illa.

Jag oroar mig för att vara till besvär. Att ringa och störa nån eller att göra något och sen inte minnas det. Jag är orolig för att snatta av misstag eller glömma nåns födelsedag. Ja herre gud. Jag oroar mig för det mesta tror jag.

Ni som läser detta och inte känner mig,  håll ut. Inom kort ska jag presentera mig lite närmare. Jag finns på instagram "knoffomirkan" där jag presenterar mycket av mitt vardagsliv.

Glöm inte att rekommendera min blogg till andra och att följa den för att inte missa några uppdateringar.

Välkommen åter!  :)