tisdag 31 december 2013

Gott nytt år. Min och kattens historia.

Det kanske inte syns på den här bilden men min katt sonny är en avancerad skurk. En tjuv. Allt började när han var ca 10 veckor. Han hoppade upp på diskbänken och stal en russinfralla. Han bet hål på påsen och åt upp halva på mindre än en minut. Sen dess är han en mer och mer slipad bandit.

Varje dag och natt hittar han nåt nytt. Klassikern är att han hoppar in i kylskåpet varje gång jag öppnar det. Oftast hinner han dra ut flera bitar skinka.

Ibland öppnar han nån kökslucka och snor saker.

I hallgarderoben förvarar jsg smutstvätten. Den dörren öppnade han varje natt och drog ut diverse pinsam tvätt i hallen. Den dörren har en massa tejp nu.

Ibland förstår jag inte hur han lyckas.

Men rolig är han! Det gillas.

-----------

Snart är tolvslaget här och det är bara katten och jag här. Inget sällskap, ingen mat, ingen champagne.  Ingenting. Jag står i morgonrock på balkongen och ser på raketregnet och hoppas att ingen ser mig i morgonrocken med håret åt alla håll, osminkad och med stressexem i hela fejjan.

Jag bor i munkfors och är så jävla ensam. Har aldrig blivit inbjuden till nån på varken nyår, midsommar eller ja vad fan det nu heter när folk äter kräftor och festar. Nej alltid ensam. Alltid.

Min enda vän i munkfors är pappa. Han hälsar på mig så mycket han kan.

Att jag har bett kommunpsykiatrin tilldela medicin två ggr per vecka beror inte på att jag är rädd att jag tar en överdos.

Nej sanningen är att den att den halvminut de står i dörren två ggr per vecka är ett desperat sätt för mig att känna mig mindre jävla ensam. Det är sant.

Jag sitter flera dar i lägenheten utan att gå ut för jag har inget att göra.

Så är det. Så känns det.

Nu ska jag snart smyga ut på balkongen och se lite raketer och hoppas att ingen ser mig i morgonrock och foppatofflor.

Skål

Hej

2 kommentarer:

  1. Hahah han är förskön din katt., Mitt nyår firade jag här på boendet, inte så jävla muntert, gick och lade mig kl 20 då jag tagit natt medicin. Blir heller aldrig bjuden på fester och jag vet knappt vad det är längre... STOR kram Helena. Ps jag har boendestödjare när jag bor hemma varje vardag. Det kanske vore nåt för dig, jag har två som är underbara. Hoppas av hela mitt hjärta att jag får tillbaka dem när jag flyttar hem. orkar inte träffa några nya.

    SvaraRadera
  2. Ja det skulle nog vara nåt för mig. Ska ta upp det med psykiatrin. Stor kram!

    SvaraRadera